Saxat ur senaste Vänbrevet

Medlemsbrev # 1, September 2017 Årgång 24

ORDFÖRANDEN HAR ORDET

Kära Vänner!

Visserligen tycker jag om sol och värme i likhet med de allra flesta, men äntligen är det höst! Det är verkligen inget fel med att uppleva operor i lador och kammarmusik på landsbygden, men att ha förmånen att regelbundet kunna besöka ett konserthus i sin närhet, med en strålande orkester kompletterad med spännande solister och dirigenter – det är större. När ni läser det här har ju spelåret redan startat på ett storslaget sätt med Beethovens Missa Solemnis, ett verk som faktiskt inte framförs särskilt ofta med hänvisning till att det är så krävande. Desto mer imponerande av musikstaden Örebro att kunna göra det med egna krafter, om man bortser från solister och dirigent.

  Att spelåret går igång betyder ju inte att Svenska Kammarorkestern börjar arbeta nu. Medan vi njöt av sensommaren klarades en CD-inspelning av. Ett återbesök på festivalen i Rheingau (i närheten av Wiesbaden) följdes av en första konsert i Genève. På den senare var en kär vän till orkestern solist, Nina Stemme, som ju strax efteråt hade äran att sjunga på Last Night of the Proms. Senare i höst väntar besök i Stockholms Konserthus och Berwaldhallen samt i Köpenhamn och New York, så det är uppenbart att intresset för det vi har här i Örebro är minst lika stort som tidigare ute i den stora musikvärlden. Att det sedan vissa år – som en del säkert märkt – stökar till det när abonnemangskonserterna ska placeras ut med lämpliga intervall, är ett pris som jag gärna betalar för att ha en bra orkester i huset.

Vi ses i Konserthuset!

Kjell Nytting

Kammarmusik, Peterson-Berger och Punkikon

Årets kammarmusikfestival på Saxå Herrgård ägde rum veckan efter midsommar och ett fyrtiotal Vänner (76 % kvinnor) var där en av kvällarna och njöt av musik, mat och ljus sommarkväll. Det var ett digert program innan kvällen avslutades med brukspatronens gäddfärs med tillbehör, Carl Jans vita Bordeaux samt kaffe och tårta i Lusthuset.

  Inledningsvis deltog vi i ett seminarium om Wilhelm Peterson-Berger (1867-1942) under ledning av Stefan Bohman, tidigare chef för Strindbergs- och Musikmuséet. Med många referenser och musikexempel fick vi en inblick i Peterson-Bergers musik- kritik- och tankevärld.  I sitt tänkande förenade han klassisk och sentida europeisk filosofi och musik – bl a Nietsche och Wagner - med sin tids nationalromantik  ”folket är den ursprungliga diktaren”. Han var medskapare till den första spelmansstämman på Gesunda 1905 tillsammans med Anders Zorn. Omtyckt för många kompositioner men fruktad för sin elaka kritik.

  Efter paus var det dags för kvällens konsert. Den innehöll ett spännande program med musik av franska tonsättare - de Visée, Chaminade, Saint-Saëns, Ravel - Franz Schubert och som avslutning Mozarts pianokonsert nr 12 i A-dur, här i kammarversion för piano och stråkkvartett med Mats Jansson som solist. Lutisten Jonas Nordberg inledde konserten med ett stycke av Robert de Visée (1655-1732/3) Prelude, Allemande et Chaconne för teorb, som är en barockluta med lång hals och åtta extra bassträngar som ger en härlig, djup klang.

  Kammarmusik i Saxå Herrgårds vackra salong ger en förtätad, för att inte säga intim, känsla av närhet till musikerna och närvaro i musiken. När detta skrivs är hösten i antågande och kammarmusik på Saxå utgör minnen tillsammans med andra musikupplevelser under sommaren. En sådan är tveklöst rock- och punkikonen Patti Smiths konsert i Surbrunnsparken i Ystad – Kurt Wallander land som hon uttryckte det - en lördag i augusti. Det var sånger vi alla hört förut, framförda av en artist med en mycket speciell utstrålning, som snackade och glatt vinkade till oss i publiken, improviserade och tillägnade klassikern  Beneath the Southern Cross offren för terrorattacken i Barcelona. Vi var cirka tusen i publiken men med den inkluderande atmosfär denna professionella artist förmådde skapa (decibelnivån gjorde förvisso sitt till) fanns även här både närhet och närvaro mellan scen och publik som märkligt nog fick mig att tänka på Saxå i juni. Undrar vad Peterson-Berger skulle ha sagt.

Text: Christina Hjorth Aronsson