Saxat ur senaste vänbrevet

 Saxat ur Medlemsbrev # 1, September 2020, Volym 27

ORDFÖRANDEN HAR ORDET

Kära vänner!

Det här ska inte bli någon betraktelse över vad Covid-19 ställt till med över världen, men lite måste jag ändå säga om hur det påverkat oss i Svenska Kammarorkesterns Vänner. Från det att offentliga konserter blev omöjliga i mars försvann även all vår planerade verksamhet. Konsertintroduktioner, medlemskväll, stipendieutdelning, Mitt-i-Musiken, resor till Opera på Skäret och Saxå Kammarmusikfestival samt en resa till Elbphilharmonie i Hamburg – allt fick strykas. Jag måste erkänna att jag levde i en föreställning om att till hösten, då blir allt som vanligt igen. Nu är hösten här och - ja ni vet alla hur fel jag hade. 

 

  Lite kommer ändå att ske i höst. Årsmötet måste hållas före oktober månads utgång, och omständigheterna har gjort att vi i styrelsen - med revisorernas godkännande - beslutat att genomföra det per capsulam. Det innebär att de i sammanhanget vanliga handlingarna kommer att skickas ut per post eller mejl till alla medlemmar. De som så önskar kan då svara på samma sätt på de förslag styrelsen lägger. Mer information om årsmötet finner ni på annan plats i det här medlemsbrevet.

 

  Men lite musik måste det här också handla om. Svenska Kammarorkestern kommer att göra ett antal konserter i höst som kommer att spelas in med både ljud och bild och sändas över nätet en vecka senare. Det blir något förkortade versioner av sex av de abonnemangskonserter som skulle ha spelats enligt ursprungsplanerna. Det här kan ni också läsa mer om längre fram i brevet, och ni som har abonnemang, eller hade det i fjol, kommer också att få information från Konserthuset. 

 

  Avslutningsvis ska jag komma med en vädjan. Jag förstår att man kan fråga sig varför man ska betala medlemsavgiften till en förening som inte kan göra särskilt mycket just nu. Mitt svar är att vi tror att det kommer att komma bättre tider, då konserter kan spelas inför publik igen och vi i SKOV kan få igång en normal verksamhet. Men det viktigaste skälet är att vi genom att göra det skickar en signal om att vi stöder orkestern, som likt alla kulturinstitutioner befinner sig i en svår situation.

 

Vi ses på Konserthuset – så småningom!

Kjell Nytting